David Andersson

Man springer som en nödig Usain Bolt för att hinna med 11:20 bussen när man plötsligt inser att plånboken ligger hemma och vilar tryggt i byrolådan. Man vänder sakta om och börjar lugnt vandra hemmåt. Den känslan av lugn och ro, de två och en halv timma extra till nästa buss man plötsligt tilldelats är ovärdeliga. Det är på tiden att man börjar slappna av och ta de lugnt. Det är på tiden att man sover ut på morgnarna och unnar sig några timmar extra framför tv:n på natten. Det är på tiden att man spenderar dagar man har på absolut ingenting...

Ovanstående rader är, från en som har all tid i världen, på ett sarkastiskt sätt tillägnat alla de som återigen intagit sina platser vid skolbänken...

Och så var fyra års väntan äntligen här, och förbi. Olympiska Spelen blev en stor besvikelse i blågula ögon. Fem medaljer känns inte som ett rågat mått. Med alla de stjärnor vi faktiskt har kan jag inte tro mina ögon när jag till min förskräckelse kan konstatera att Norge kom före oss i medaljligan. Men trots det var det ett OS utöver det vanliga. Usain Bolts utklassning,seger,världsrekord på 100 m kan man bara buga och bocka för. När man dagar efter fortfarande sitter i soffan med rysningar och väntar på 200 m finalen för herrar kan man verkligen känna varför ett OS är värt 4 års väntan. Efter finalen kan man inte säga så mycket mer än vad Crawford sa; "Jag är bara så hedrad över att få leva under samma tid som Usain Bolt". Slår man Michael Johnssons 12 åriga och kanske mest fantastiska världsrekord förtjänar man inte ett ord mindre än så. Och om Johnsson är en riktig sportsman satt han förmodligen och tänkte; "Det var på tiden".

Vadslagning är ett härligt sätt att tjäna pengar, tjänster eller underhållning på. Jag vann förmodligen ett av mina enklaste vad här i dagarna. Jag och vederbörande satt och tittade på OS när kameramannen filmade svenske KG, sylvia och prinsen. Om vederbörande ville upplysa mig om prinsens namn eller vad än det nu var vet jag inte, men prinsen hade i alla  fallnamnet Joakim. Det var ju min plikt att höja ett ögonbryn och försöka skydda den adliga stoltheten, men det slutade med ett vad om vad prinsens namn var. Vederbörande satte spiken i kistan direkt, prinsens namn ÄR Joakim. (Förlåt Carl Philip) I försvar till den som uppenbarligen förlorade vadet kan vi säga att denne faktiskt hade rätt. Prinsens namn är Joakim, om man bor i Danmark...

Upplysning är ju något vi alla drabbas av någon gång. Det var halvmåne för någon dag sedan. Vi tog tillfället i akt och tog en trevlig månskensprommenad. Månen var klar, stor och halv. Jag skojade som vanligt till det lite och undrade vart den andra halvan av månen tar vägen vid halvmåne. Svaret jag fick var väldigt oväntat. Tydligen funderar jag på så mycket konstiga saker. Precis som i vadslagningen var jag ju tvungen att höja ögonbrynet igen. Det visade sig att vederbörande inte var riktigt säker på vart den andra halvan tar vägen. Ett svar kunde vara att månen var oval i profil, och gav därför illusionen som en banan. En väldigt intressant och förmodligen trovärdig teori, för 2000 år sedan. Efter att ha förklarat skuggfenomenet som låg bakom den andra halvans mystiska försvinnande var jag ju bara tvungen att fråga varför månen lyser också. Naturligtvis fick jag revolutionerande svar där heller...Jag tror att det är på tiden att vi lär oss ett och annat....

Nu är det verkligen på tiden att jag gör någon annan meningslös syssla.

Kalle-anka har ju aldrig byxor på sig. Han har alltid den lilla söta sjömans kavajen, men aldrig några byxor...

Dagens fundering:

Varför sveper han då alltid en handduk runt midjan varje gång han kommer ur duschen?

På återseende!