Välklädda spöken
Tillbaks från Indien efter tre månader. Långsemestern flög fort förbi, men inte lika fort som julen. Den som uppfann tiden måste varit en stressig jäkel. Varför måste vi andra drabbas av en uppfinnares otålighet?
Nåväl, nyår har vi ju ändå kvar att se fram emot. Och om jag inte misstar mig så är det väl jul igen nästa år. Nyårslöftet har dock inte blivit offentligt ännu. Men här om dagen fick jag en riktig snilleblixt. Lite abstrakt men ändå klockrent. "Nästa nyår lovar jag att avge ett nyårslöfte". Jag tror vi kör på det tillsvidare. Men vem vet, lite öl och nyårsskumpa kanske höjer kreativiteten i morgon kväll.
Annars försöker man nu återfinna sig i gamla härliga rutiner. Att anpassa sig är svårt, och det kan även påverka ens sätt att fundera, som här om natten...
Efter att ha sett klart en spökfilm med lättglömt namn låg jag klarvaken och funderade. Spöken är kanske det mest intressanta mysteriet vi har. Alla har vi ju sett ett spöke på ett eller annat sätt, i film, på kort eller kanske rent av i verkligheten. Som jag har lärt mig är ett spöke en död mans själ som inte gått vidare. En suddig illusion av en tidigare levande varelse. Ta i filmer till exempel. Spöken är ofta suddiga, genomskinliga och kan gå genom väggar o.s.v. Men det som fick mig att ligga sömnlös var sättet som spöken ofta illustreras på. Om ett spöke är din själ, en exakt avbildning av din köttliga skepnad, borde inte spöken vara nakna då?
Vid födseln är vi oss själva i den mest naturliga form som finns. Inte föds vi väl i kritstrecksrandig kostym med en svart fluga kring halsen. Alltså bör den spökliga skepnaden också uppenbaras i den mest naturliga formen. Som en avbildning av en människa och ingenting annat.
Jag är naturligtvis ingen spökexpert, snarare en realist. Om någon kan uppdatera mig om hur det egentligen ligger till är jag väldigt nyfiken förklaringen till varför spöken har kläder på sig...
Nu tror jag att det är dags att lägga tankarna på något annat och inte riskera ännu en sömnlös natt. Tänka sig vad obesvarade frågor kan ställa till med.
När vi ändå är inne på spöken så...
Dagens fundering:
Om ett spöke släpper sig, kan vi känna odören då?
På återseende
/ David Andersson
Nåväl, nyår har vi ju ändå kvar att se fram emot. Och om jag inte misstar mig så är det väl jul igen nästa år. Nyårslöftet har dock inte blivit offentligt ännu. Men här om dagen fick jag en riktig snilleblixt. Lite abstrakt men ändå klockrent. "Nästa nyår lovar jag att avge ett nyårslöfte". Jag tror vi kör på det tillsvidare. Men vem vet, lite öl och nyårsskumpa kanske höjer kreativiteten i morgon kväll.
Annars försöker man nu återfinna sig i gamla härliga rutiner. Att anpassa sig är svårt, och det kan även påverka ens sätt att fundera, som här om natten...
Efter att ha sett klart en spökfilm med lättglömt namn låg jag klarvaken och funderade. Spöken är kanske det mest intressanta mysteriet vi har. Alla har vi ju sett ett spöke på ett eller annat sätt, i film, på kort eller kanske rent av i verkligheten. Som jag har lärt mig är ett spöke en död mans själ som inte gått vidare. En suddig illusion av en tidigare levande varelse. Ta i filmer till exempel. Spöken är ofta suddiga, genomskinliga och kan gå genom väggar o.s.v. Men det som fick mig att ligga sömnlös var sättet som spöken ofta illustreras på. Om ett spöke är din själ, en exakt avbildning av din köttliga skepnad, borde inte spöken vara nakna då?
Vid födseln är vi oss själva i den mest naturliga form som finns. Inte föds vi väl i kritstrecksrandig kostym med en svart fluga kring halsen. Alltså bör den spökliga skepnaden också uppenbaras i den mest naturliga formen. Som en avbildning av en människa och ingenting annat.
Jag är naturligtvis ingen spökexpert, snarare en realist. Om någon kan uppdatera mig om hur det egentligen ligger till är jag väldigt nyfiken förklaringen till varför spöken har kläder på sig...
Nu tror jag att det är dags att lägga tankarna på något annat och inte riskera ännu en sömnlös natt. Tänka sig vad obesvarade frågor kan ställa till med.
När vi ändå är inne på spöken så...
Dagens fundering:
Om ett spöke släpper sig, kan vi känna odören då?
På återseende
/ David Andersson
