Välklädda spöken
Nåväl, nyår har vi ju ändå kvar att se fram emot. Och om jag inte misstar mig så är det väl jul igen nästa år. Nyårslöftet har dock inte blivit offentligt ännu. Men här om dagen fick jag en riktig snilleblixt. Lite abstrakt men ändå klockrent. "Nästa nyår lovar jag att avge ett nyårslöfte". Jag tror vi kör på det tillsvidare. Men vem vet, lite öl och nyårsskumpa kanske höjer kreativiteten i morgon kväll.
Annars försöker man nu återfinna sig i gamla härliga rutiner. Att anpassa sig är svårt, och det kan även påverka ens sätt att fundera, som här om natten...
Efter att ha sett klart en spökfilm med lättglömt namn låg jag klarvaken och funderade. Spöken är kanske det mest intressanta mysteriet vi har. Alla har vi ju sett ett spöke på ett eller annat sätt, i film, på kort eller kanske rent av i verkligheten. Som jag har lärt mig är ett spöke en död mans själ som inte gått vidare. En suddig illusion av en tidigare levande varelse. Ta i filmer till exempel. Spöken är ofta suddiga, genomskinliga och kan gå genom väggar o.s.v. Men det som fick mig att ligga sömnlös var sättet som spöken ofta illustreras på. Om ett spöke är din själ, en exakt avbildning av din köttliga skepnad, borde inte spöken vara nakna då?
Vid födseln är vi oss själva i den mest naturliga form som finns. Inte föds vi väl i kritstrecksrandig kostym med en svart fluga kring halsen. Alltså bör den spökliga skepnaden också uppenbaras i den mest naturliga formen. Som en avbildning av en människa och ingenting annat.
Jag är naturligtvis ingen spökexpert, snarare en realist. Om någon kan uppdatera mig om hur det egentligen ligger till är jag väldigt nyfiken förklaringen till varför spöken har kläder på sig...
Nu tror jag att det är dags att lägga tankarna på något annat och inte riskera ännu en sömnlös natt. Tänka sig vad obesvarade frågor kan ställa till med.
När vi ändå är inne på spöken så...
Dagens fundering:
Om ett spöke släpper sig, kan vi känna odören då?
På återseende
/ David Andersson
Blogguppehåll
Det där med gastronomi och mat är ett mycket facinerande ämne tycker jag. Man ser kockar tävla i matlagning och de tillverkar en sjuhelvetes måltid. En måltid som knappt någon har råd att äta. Jag är ju en matälskare. Ibland vill man ju unna sig själv en lite mer kvalifiserad måltid, till en lite större peng. Visst är det en upplevelse när kyparen placerar en delikat köttstek med bakad potatis och lite rödvinsås under näsan på en, men är det verkligen 200 kr godare än en McDonaldsmeny?
Ställer man köttsteken på en tallrik bredvid hamburgaren så skulle jag nog välja hamburgaren. När du betalar för hamburgaren på McDonalds pröjsar du endast för hamburgaren. När du betalar för köttsteken på restaurangen betalar du för maten, bordet, stämmningen, sevicen och den eventuella musiken. Är det verkligen värt detta, när jag kan ta med mig hamurgaren hem, få en skönare soffa, lugn och ro och kanske även lite tv till. Inte i mina rödgula ögon...
Ovanstående kommer förmodligen från det faktum att jag inte ätit McDonalds på över två månader. Överst på "att göra listan" när jag kommer hem till landvetter är att förtära en stor, fet, saftig McDonaldsmeny.
Annars är livet lugnt och still artat här nere. Att vara på semester är inte så jobbigt som det låter. Jag går ner i vikt, och sedan upp i vikt igen. Anledningen till att jag går ner är att vi har ett gym som kommer bra till hands. Anledningen till att jag går upp igen har jag inte den blekaste aning om...Ölen kostar fyra kronor här nere by the way.
Övriga rapporter härifrån får läsas i den andra bloggen, det är svårt att kompensera den ena bloggen med den andra.
Nej nu ska jag få tyst på en snarkande flickvänn, krypa till kojs och gå upp igen om fyra timmar.
Jag såg en naturfilm om torka på ett ställe i afrika. Men efter torrperioden kom regnperioden och vattenhål fylldes. Djur sprang ut i vattnet och började släcka sin törst. Vissa djur drack saltvatten under torkan, men de dog långt innan de övriga som inte drack...I Då funderar man på djuren i havet...
Dagens Fundering:
Dricker havsdjur (fiskar, valar, hajar, räkor) vatten? ( I så fall, vilket vatten? )
Speciellt intressant med valar som ändå är däggdjur, och vad jag vet behöver däggdjur syre och vatten för att överleva.
På återseende!
/David Andersson
Tre och en halv timma innan
Vanligtvis slösar jag oviktiga tankar på denna blogg på grund av rastlöshet eller som ett tidsfördriv. Om orsaken är sömnsvårigheter på grund av värme, är det då så smart att sitta med en laptop som utsöndrar massa värme i knät, under täcket i sängen?
Nu har jag ju i och för sig redan slösat bort en oviktig tanke vi får se om det blir något mer...
Annars är väl det största förändringen sen senast att jag har satt mig på ett plan och flygit till Indien. Här har jag tänkt mig stanna till mitten av december. Och nu när jag nämnde Indien kom jag nog på orsaken till värmen. Att jag förflyttat mitt kött hit kan också vara en anledning till att det var ett tag sen man satt här och försökte skapa innebörd med små svarta tecken. Hursomhelst, skillnaden du som svensk bör veta är att jag är alltid, hur fort du än springer, tre och en halv timma före dig. Samt att jag förmodligen alltid kommer att ha ca 20 grader varmare miljö kring mig.
Jag har här i min nattliga tillvaro kommit på ett ämne man lätt växer ifrån. Bajs, och allt relaterat till bajs. Kiss och bajs åldern är väl en fas man kommer över aldeles för fort. Därför tycker jag att vi tillbringar några rader nedan genom att införa lite barnkultur i vardagen.
En kär släkting var tillsammans med fästmö, vänner osv påväg till någon restaurang. De vandrade glatt längs gatorna genom staden på väg till middag. Under denna pilgrimsfärd blev min käre släkting oerhört (vi kör det med slagkraftiga ord) fisnödig. Denne kunde ju naturligvis inte riskera att frigöra bomben i klungan, det kunde lukta och det kunde höras. Lite längre fram på vägen ser han en cocacolaburk ligga och skräpa, och en idé väcks till liv. Denne tänkte att om han springer fram till burken, sparkar till den och släpper sig i precis samma ögonlick skulle ingen märka obehaget. Genialiskt trodde han och tog fart. Väl framme vid burken sparkar han så hårt han bara kan, missar burken och avfyrar en raket som jag tror fortfarande ekar i staden. Om odören också var fulländad framgick aldrig i denna familjeanekdot.
Andra kan ju ha problem med att kontrolera vissa intima muskler. Det som är intressant är hur de hanterar en "måste situation". Denne med problem satt vid bordet och pratade med en vän. Helt plötsligt, utan anledning, började denne prata högre och högre. Och mitt i allt prat kunde man höra hur en vindpust smidigt frigjordes från de södra öarna. Bra ide i teorin, inte i praktiken.
Naturligtvis finns det individer som inte ens försöker vara artiga genom att dölja sin missil, utan istället ser en gasattack som en chans att underhålla. En brakskit i soffan är inte specielt kul, men en sjuhelvetes bazoka på en restaurang är så förbjudet att självaste påven förmodligen blivit en fickkniv...
Jag tror att ett svårkontrollerat rektum är mer vanligt än folk som kissar ner sig. Om man bortser från den i tidigare inlägg nämnda Janus dvs.
Nu har det blivit uppenbart för mig. Jag sitter i min säng, klockan fyra på natten och pratar om bajs. Jag kan inte göra annat än att be om ursäkt och lova bättring.
Definitionen på ett hål är att det går rakt igenom ett materiellt objekt. Om inte kallas det för grop
Dagens Fundering:
Vad är det för skillnad på ett hål och ett "bottenlöst hål"?
På återseende!
På tiden
Man springer som en nödig Usain Bolt för att hinna med 11:20 bussen när man plötsligt inser att plånboken ligger hemma och vilar tryggt i byrolådan. Man vänder sakta om och börjar lugnt vandra hemmåt. Den känslan av lugn och ro, de två och en halv timma extra till nästa buss man plötsligt tilldelats är ovärdeliga. Det är på tiden att man börjar slappna av och ta de lugnt. Det är på tiden att man sover ut på morgnarna och unnar sig några timmar extra framför tv:n på natten. Det är på tiden att man spenderar dagar man har på absolut ingenting...
Ovanstående rader är, från en som har all tid i världen, på ett sarkastiskt sätt tillägnat alla de som återigen intagit sina platser vid skolbänken...
Och så var fyra års väntan äntligen här, och förbi. Olympiska Spelen blev en stor besvikelse i blågula ögon. Fem medaljer känns inte som ett rågat mått. Med alla de stjärnor vi faktiskt har kan jag inte tro mina ögon när jag till min förskräckelse kan konstatera att Norge kom före oss i medaljligan. Men trots det var det ett OS utöver det vanliga. Usain Bolts utklassning,seger,världsrekord på 100 m kan man bara buga och bocka för. När man dagar efter fortfarande sitter i soffan med rysningar och väntar på 200 m finalen för herrar kan man verkligen känna varför ett OS är värt 4 års väntan. Efter finalen kan man inte säga så mycket mer än vad Crawford sa; "Jag är bara så hedrad över att få leva under samma tid som Usain Bolt". Slår man Michael Johnssons 12 åriga och kanske mest fantastiska världsrekord förtjänar man inte ett ord mindre än så. Och om Johnsson är en riktig sportsman satt han förmodligen och tänkte; "Det var på tiden".
Vadslagning är ett härligt sätt att tjäna pengar, tjänster eller underhållning på. Jag vann förmodligen ett av mina enklaste vad här i dagarna. Jag och vederbörande satt och tittade på OS när kameramannen filmade svenske KG, sylvia och prinsen. Om vederbörande ville upplysa mig om prinsens namn eller vad än det nu var vet jag inte, men prinsen hade i alla fallnamnet Joakim. Det var ju min plikt att höja ett ögonbryn och försöka skydda den adliga stoltheten, men det slutade med ett vad om vad prinsens namn var. Vederbörande satte spiken i kistan direkt, prinsens namn ÄR Joakim. (Förlåt Carl Philip) I försvar till den som uppenbarligen förlorade vadet kan vi säga att denne faktiskt hade rätt. Prinsens namn är Joakim, om man bor i Danmark...
Upplysning är ju något vi alla drabbas av någon gång. Det var halvmåne för någon dag sedan. Vi tog tillfället i akt och tog en trevlig månskensprommenad. Månen var klar, stor och halv. Jag skojade som vanligt till det lite och undrade vart den andra halvan av månen tar vägen vid halvmåne. Svaret jag fick var väldigt oväntat. Tydligen funderar jag på så mycket konstiga saker. Precis som i vadslagningen var jag ju tvungen att höja ögonbrynet igen. Det visade sig att vederbörande inte var riktigt säker på vart den andra halvan tar vägen. Ett svar kunde vara att månen var oval i profil, och gav därför illusionen som en banan. En väldigt intressant och förmodligen trovärdig teori, för 2000 år sedan. Efter att ha förklarat skuggfenomenet som låg bakom den andra halvans mystiska försvinnande var jag ju bara tvungen att fråga varför månen lyser också. Naturligtvis fick jag revolutionerande svar där heller...Jag tror att det är på tiden att vi lär oss ett och annat....
Nu är det verkligen på tiden att jag gör någon annan meningslös syssla.
Kalle-anka har ju aldrig byxor på sig. Han har alltid den lilla söta sjömans kavajen, men aldrig några byxor...
Dagens fundering:
Varför sveper han då alltid en handduk runt midjan varje gång han kommer ur duschen?
På återseende!
Semester
För att bespara huvudpersonen från genanta detaljer och förmodligen retsamma kommentarer är vederbörandes namn Censurerat.
Fisketur här i dagarna med, låt oss säga, Janus. Efter en misslyckad kväll började humöret tryta på hemvägen. Ett trassel på rullen fick Janus bägare att rinna över. I ett häftigt svep kastade han fiskespöt långt ut i vattnet, där det sakta men säkert sjönk och försvann. Janus satt tyst hela båtresan hem.
Väl framme vid bryggan hade humöret på den 6 öl druckna Janus lugnat sig. Det var dags för ölen att åter få rinna ut i världen, så Janus ställde sig på bryggkanten och gjorde sin sak. Jag började under tiden att lasta ur båten. Janus snusdosa låg löst i båten, så jag tog upp den och slängde på bryggan. Man säger att varje handling har en mothandling. I detta fall blev påföljden trefaldig, men konstigt nog skedde alla tre under samma situation. Snusdosan ställde sig på högkant och började rulla mot Janus och vattnet. Den rullade mellan Janus spretande ben, ut i vattnet och in i Janus renade ölstråle. Jag flög upp ur båten i hopp om att kunna rädda den stackars urinerade snusdosan, och på så vis undgå en snusdoseskuld. Med håven i högsta hugg störtade jag fram mot bryggkanten, men tappar oturligt nog balansen och skickar iväg håven långt ut i vattnet samtidigt som jag sakta faller mot vattnet. Precis i det där ögonblicket då man ger upp hoppet om att kunna hålla balansen och undvika vattnet och hoppar i istället, kommer jag till min fasa på att min relativt nya mobil vilar i fickan. I absolut sista sekund rycker jag tag i något tätt bakom mig och återfår mirakulöst balansen och lägger mig på bryggan. Tyvärr visade det sig att det var den pinkande Janus byxor jag fick tag i. Byxorna for upp högt över naveln samtidigt som Janus inte varit klar med sitt behov.
Vi kan säga som så, att jag klarade mig från våta byxor. Janus gjorde det inte.
Efter att ha läst igenom ovanstående kan jag faktiskt konstatera att denna situation inte alls är lika underhållande som i presens. Men det var värt ett försök och effektivt tidsfördriv.
Gjorde sista dagen på jobbet idag. Härligt att äntligen få lite semester och kunna gå tillbaka till de underbara 12:00 frukostarna. Frukostarna, frukosten, fruk....Märkligt ord att sätta i plural=)
Nu ska jag gå och ta mig en iskall..., sätta mig i solen och njuta. Skrivkramp och värmen håller mig tillbaka tyvärr.
Lyssnade mycket på radio under långa arbetsdagar. Homosexualitet blev flitigt diskuterat en dag och man undrade över vad det var som gjorde att man blev just gay. Man hade ideér som "hjärnfel" (inget negativt, snarare en mindre förändring), revolt och evolution. Tillslut menade en forskare att det kunde vara biologiskt. Alltså att "anlaget" kunde föras vidare genom generationer. En viss gen eller något som resulterar i omvänd läggning.
En fråga att grubbla över:
Hur kan ett homosexualitet par föra gay-andan vidare? (Bortsett från med hjälp av kvinnor och befruktbara arslen)
/David Andersson
Mitten på sommarn
Det fanns en tid och en plats där luften var fylld av en föraktsam odör, där främlingar överaskas av oinbjudna gäster.
Det fanns en tid och en plats där omgivningen var färglös, där väggar reflekterar dina rörelser.
Det fanns en tid och en plats där det privata blev offentligt, där hemliga dörrar stod öppna.
Det fanns en tid och en plats där hemska minnesbilder förstörde hela dagar, där hoppsan ekade i lämnade rum.
Det var igår jag stormade in på en olåst toalett där en främmande man satt och sket.
Ja gårdagens visuella upplevelse var ingen höjdare. Ganska lett för den nödiga främlingen, men jag måste nog erkänna att sympatin lutar mot mig. Allt han fick vara med om var ett lite pinsamt moment. Jag däremot kommer förmodligen få men för livet.
Men men, nödiga främlingar åsido. Vad har hänt sen senast? Jo, Lagerbäck och Sverige har vunnit mot Grekland i EM. Man har även hunnit med att förlora mot Spanien, Ryssland, åkt ur EM och skämt ut sig i Europa. Och eftersom Sverige inte spelade fotboll igår, är det väl inte mer än rätt att jag kommenterar något som inte har med själva fotbollen att göra. Det mest underhållande med matchen igår var helt klart Anders Svenssons "dålig förlorare humör". Förs stod han och sparkade på bollen och en liggande spelare, precis som små ungar gör när de spelar (ser det framför mig). Därefter toppar han det hela med att göra deceniets grimas under en rejäl satsning i ryggen på en stackars ryss. Detta förblev enda gången under gårdagens afton som smilegroparna faktist syntes...
Försvarets Radio Anstalt har nu full rätt att avlyssna samtal från Sverige till utlandet och vice versa. Tyvärr har jag själv ingen storebror, men jag får ändå nöjet att uppleva känslan "storebror ser dig". Känns tryggt...
Oturligt nog har jag ett relativt händelsefattigt liv, därav är det svårt att komma på något vettigt att förmedla. Dock har jag en liten anekdot kvar som får avsluta denna tidsfördrivande text.
Har fått en ny fin kaffeautomat på jobbet. En häftig mackapär med 12 olika kaffesorter. "Ja den har allt" som rycktet gick. Sen har vi även en Mats på jobbet. En inte lika fullt så sofistikerad skapelse, med bara två sortes knappar. På och av. Hur som helst skulle denne Mats pröva något annat än kaffe på den nya apparaten. TIll sin förtjusning fick han syn på Cappucino knappen. Tyvärr är det så att vad som för Mats är en sak, är en helt annan för oss andra. Naturligvis var det så denna gång också. Cappucino som för Mats är italiensk pizza, är bara kaffe för oss andra. Tänk att olika uppfattningar kan ställa till det så ibland.
Dagens Fundering:
Hur kan man avgöra vilket som är värst; att föda barn eller få en rejäl smäll mellan benen (på killar)?
Har svårt att tro att någon upplevt båda, så vem avgör denna livsviktiga fråga?
David Andersson heter jag, och detta är allt för nu.
Aktuellt
Det får vara nog om mig och istället måste jag nämna en annan intressant varelse.
Såg på nyheterna att man nu skulle dissikera världens mest sällsynta djur, en kolossbläckfisk. Ett rosa monster på 10 meter. Den lever djupt nere i haven kring antarktis och kan bli upp till 15 meter lång och väga 500kg. Av alla djur i världen så är detta det mest sällsynta, och ändå vet man dess maximala storlek och vart den finns. Är vår värld verkligen så utforskad att inte ens världens mest sällsynta djur är ett mysterium längre?
Var på ett kalas igår. Allt var precis som ett vanligt kalas, men jag fick nöjet att uppleva en mycket annorlunda presentation. Alla hade inte riktigt kommit än, men i sin om tid så kom även eftersläntarna och då var det naturligvis dags för mig att ladda högernäven och börja hälsa. Sakta men säkert fick eftersläntarna nöjet att hälsa på mig och tillslut hade jag bara en liten trevlig gumma kvar att hälsa på. Jag gick rakryggad fram till henne, sträckte fram näven och tog lagom hårt hennes hand och presenterade mig klart och stolt såsom David. Hon log vänlgit tillbaka, skakade min hand och presenterade sig som Sten.
Jag blev först full i skratt men kom sedan att tänka på att det hade blivit en aning pinsamt om jag hade ifrågasätt hennes namn, och det sen visade sig att hon var hermafrodit. Så jag nickade förstående och sprang sedan snabbt därifrån.
Med en upptäckt och en annorlunda presentation sätter jag punkt för idag.
En fråga att grubbla över: Spöken kan ju gå genom väggar, men varför trillar de inte genom golvet när de går på det?
På återseende
